Läs det här inlägget som Linn Olsson har skrivit! Jag tycker att hon hade formulerat sig riktigt bra och jag håller med (i stort sätt) allt hon säger. Man kan kort sammanfatta hennes inlägg genom att säga att hon tycker att alla får se till att jobba lite om de vill höja sitt betyg. Och hon har så rätt!



Jag tycker att vi borde se skolan som livets stora chans. Det är i skolan vi har chansen att förbereda oss för resten livet och hinna visa vad vi kan. Skolan är något som man borde utnyttja. Vi måste ta vara på chansen, för den kommer inte igen. Man uppnår inte saker för att man har lätt för sig, utan för att ser till att bli bra. Man kan självklart få en liten push om man har talang för ett visst ämne, men i slutändan är det enda som betyder något hur väl man har kämpat.



Jag skulle säga att det är något av ens skyldighet mot sig själv att ta skolan på allvar. Du har inget för att klaga på dåliga betyg om du inte är beredd att lägga ner tid och energi på att höja dem. Istället för att bara gå och deppa för att provet gick uselt borde man se till att det aldrig händer igen.



Alla prioriterar sin tid på olika sätt, vissa på att shoppa och göra sånt de tycker är kul, andra på att motionera och vissa på att plugga. Det gäller inte bara att plugga, plugga, plugga. Utan att hitta balans mellan motion, hälsa och nöjen. Allt är på en balansgång. Man kan tänka det som en triangel man måste upprätthålla. Ett hörn representeras av hälsa, det andra av plugg osv och det tredje nöjen. Om något av dessa hörn försvinner finns det ingen triangel längre och de andra hörnen försvinner också. Alltså om du glömmer en av dessa saker kommer de andra två sakerna inte heller att bestå.



Självklart, det är utvecklingen som är huvudsaken. Det är mycket bättre att man höjer sitt betyg än att redan vara bra. Det är kämpigt att kämpa sig upp i ett ämne man inte riktigt ligger för. Jag vet hur det känns. Men i 99.99% av fallen är det möjligt så länge man har ambitionerna. Man kan inte efter gymnasium och grundskola komma och säga att man inte hade talang eller att lärarna var dåliga och att det är därför allt sumpades. För det är ditt egna ansvar och inte någon annans fel om allt inte går som det ska.

Jag blir grymt stolt när det gör bra för mig på ett prov. Då tycker jag att jag har rätt till att vara nöjd och berätta för andra. Men ni får själva välja om ni tycker att det är skryt eller inte att berätta om att man är nöjd. Det lägger jag mig inte i.



Det är dags att sluta se kortsiktigt och skylla alla motgångar på andra. Det är dags att börja förstå att alla faktiskt kan lyckas, bara de vill!



Vad tycker ni?